Tics

Vad är tics?

Tics är snabba, återkommande och ofrivilliga rörelser eller ljud som personen ofta kan hålla tillbaka en kort stund, men som till slut måste utföras. Tics delas vanligtvis in i två huvudgrupper:

• Motoriska tics – exempelvis blinkningar, ryckningar i axlar eller ansikte

• Vokala tics – exempelvis harklingar, snörvling eller ljud

Tics är inte farliga i sig, men kan vara påfrestande för barnet och omgivningen.

Tics hos barn

Tics hos barn är mycket vanligt och debuterar oftast mellan 4 och 7 års ålder. För många barn är tics övergående och försvinner av sig själva inom några månader.

Vanliga exempel på tics barn:

• Ögonblinkningar

• Ansiktsgrimaser

• Ryckningar i nacke eller axlar

• Upprepade ljud

Tics kan variera i perioder och ofta bli tydligare vid stress, trötthet eller starka känslor.

Varför får man tics?

Många frågar sig: varför får man tics?
Den exakta orsaken är inte helt klarlagd, men forskningen pekar på flera samverkande faktorer:

• Ärftlighet

• Hjärnans signalsystem (särskilt dopamin)

• Neurologisk mognad

• Stress och miljöpåverkan

Tics beror inte på dålig uppfostran eller medvetet beteende.

Tics och ADHD

Det finns en stark koppling mellan tics och ADHD. Många barn med ADHD utvecklar även tics.

• Tics ADHD förekommer hos en stor andel barn

• Tics barn ADHD kan vara mer uttalade vid hög stress eller krav

• Impulsivitet och koncentrationssvårigheter kan förstärka symtomen

Det är viktigt att se helheten och anpassa stöd både i skola och hem.

Tics – harklingar hos barn

Ett vanligt vokalt tic är tics harklingar barn. Barnet kan harkla sig ofta utan att vara förkylt eller ha problem med halsen.

Viktigt att veta:

• Harklingar är ofrivilliga

• Att påpeka dem kan förvärra ticsen

• De kan komma och gå i perioder

Tics syndrom

När tics är långvariga och mer omfattande kan man tala om tics syndrom. Det finns olika former, till exempel:

• Övergående tics (mindre än ett år)

• Kroniska tics (längre än ett år)

• Tourettes syndrom (både motoriska och vokala tics)

Diagnos ställs av specialist efter observation över tid.

Tics – behandling och stöd

Tics behandling beror på hur mycket ticsen påverkar barnets vardag. Många barn behöver ingen behandling alls, utan endast förståelse och anpassning.

Möjliga behandlingsinsatser:

• Psykoedukation till barn och familj

• Beteendeterapi (t.ex. HRT – Habit Reversal Training)

• Stressreducerande åtgärder

• Läkemedel vid svåra besvär (ovanligt)

Stöd i skolan är ofta lika viktigt som behandling i vården.

Stöd till familjehem – barn med tics

För familjehem som tar emot barn med tics är trygghet och kunskap avgörande.

Råd till familjehem:

• Kom ihåg att tics är ofrivilliga

• Undvik tillsägelser eller uppmärksammande av tics

• Skapa tydliga rutiner och förutsägbar vardag

• Samarbeta med skola, BUP och socialtjänst

• Bekräfta barnets känslor och styrkor

Barn i familjehem kan ha varit med om stress och otrygghet, vilket kan öka tics. Ett lugnt och accepterande bemötande minskar ofta symtomen över tid.

Oftast övergående

Tics är vanligt hos barn och oftast övergående. Med rätt kunskap, förståelse och stöd kan barn med tics – även de med ADHD eller tics syndrom – må bra och utvecklas positivt. För familjehem och andra vuxna runt barnet spelar bemötande och trygghet en avgörande roll.